Have a look at THAT OUTFIT why don't you!

Man kan inte prata om "Buttercup" utan att på något sätt få in den här låten. Så här har ni:

HELL to the YEAH!

Buttercup

Confession: Jag kallade min pojkvän Buttercup i ett sms igår. Till mitt försvar kan jag säga att han faktiskt läste Hunger Games...

Hittade på fina sidan: Advice Buttercup (plenty of spoilers där, till alla tre böckerna, basånivet!).

"Now if you haven't heard of these young men then you must be the wrong age"

Det här inlägget är tillägnat Olga eftersom hon (under musik-quizen i Lund) medgav att hon nog inte har så bra koll på Buddy Holly.

Problem solved!

You guys!

Jag twittrar! Öppnade kontot för några månader sedan och igår kväll/natt fick jag plötsligt lust att börja aktivera mig. Jag fick också lust att gå igenom Rolling Stone's Best Ever-listor. Och en rolig sida som Niotillfem-Sandra tipsade om på facebook:  #whatshouldwecallme

Det kändes väldigt nödvändigt just då.

I See White People

På tal om kritiken mot Lawrence. It gets worse. Nu har amerikanska rasistungdomar visat sitt missnöje på twitter över att Rue är färgad.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja här men:

1. Jag visste inte att rasister läste böcker. Visserligen finns det en massa smygrasister överallt men nu är det ju fråga om riktiga mega-idioter.

2. Det att de här typerna har läst och tyckt om Hunger Games är helt obegripligt för mig. Men ja, en bok blir ju inte bättre än hur man läser den och om fnittrande tonårstjejer läser den som en kärlekssaga där Katniss ska välja den finaste pojken och där Cato är The Bad Guy så kanske den också kan läsas av en rasist. Why not. 

3. Rue är färgad. Hon är en av de få vars hudfärg faktiskt specificeras i boken. Många missar det här för att det nämns bara kort i en bisats. Vi är så vana vid att om hudfärgen inte nämns så är personen vit att vi t.o.m. ibland missar det när det faktiskt nämns. (Katniss har olivfärgad hud och är alltså heller inte "vit".) Det står inget om att Cinna är färgad (men det står inte att han är vit heller!) så här har filmskaparna faktiskt gjort det ovanliga när de castade Lenny Kravitz i rollen.

Läs mera här (med spoilers!):

Racist Hunger Games Fans Are Very Disappointed

I See White People: Hunger Games and a Brief History of Cultural Whitewashing

Fnittrande tonåringar

Jag var igår och såg Va va de ja sa! på Lilla Teatern med mommo, mofa och ena mostern. Den var bra. Jag hörde sällskapet bakom mig säga efter var och varannan sketch att "den var bra" och för det mesta höll jag med dem. 

Det var alltså den här mostern som har sett Hungerspelen och hon berättade att hon hade tyckt om filmen men att alla fnittrande tonårsflickor i salongen hade stört filmupplevelsen. Särskilt eftersom det finns väldigt lite att fnittra åt i den filmen. Verkligen. Om någon fnittrar medan man själv sitter och gråter så blir man lätt lite förbannad. Jag läste faktiskt om det här i en recension som jag inte kan hitta nu, men den personen hade alltså varit med om samma sak, tonåringarna i salen fnittrade när man får se Peeta för första gången (det är en hemsk scen) och buade (!) när Cato och Clove visades. Visst, en trettonåring kanske inte ser alla skikt i den här berättelsen men om man på allvar tänker att det är Cato och Clove som är fienden så har man missat mycket. Jag hade sådan tur när jag var och såg den för jag var på första föreställningen på fredagen, kl.10.45, och det var i största salongen som har cirka 680 platser varav max 100 var upptagna. Jag hade bästa platsen och inte en fjortis så långt ögat (och örat!) kunde nå. Däremot hörde jag faktiskt en gång en bestämd röst säga "håll käften" så jag antar att det förekom fniss på andra håll i salen.

Sådär överlag är det ju lite fjortisfnitter-varning på fredag- och lördagkvällsföreställningarna av de populäraste filmerna men det var alltså kl. 15 som min moster hade varit och sett filmen.

Olga frågade förresten om "it would be a crime" att se filmen före hon läser boken. Jag sa "of course not" och litar på att hon ändå läser den efteråt. Hehe, jag gillar att hon kände att hon behöver min välsignelse.   

Rosor, kyssar och döden

Thrillers, ungdomsfantasy och romance. Tre länkar, varsågoda!

Helena Dahlgren ger thrillertips på English Bookshop-bloggen. Det bästa av Harlan Coben och det bästa för de som redan läst alla Coben. Själv har jag faktiskt läst mer av de andra författarna på listan än av själva Coben! Förra året läste jag både Flynn och Barclay efter att de blivit så extremt lovebombade i bokbloggarna. Dags för lite Coben nu då. Jag har läst (och tyckt om!) en av hans böcker och efter lite googlande och översättande av titlar kom jag fram till att det måste ha varit The Woods som jag läste, på svenska. Ska söka upp de där tre första på bibban. Den där Before I Go To Sleep verkar också väldigt lovande...

Boktrailern för Eld. Den andra boken i trilogin om Engelsfors kommer ut i april. Passar bra att läsa första boken om tonårshäxorna lagom till påsk nu då, eller hur? (Jag läste nyligen och blev förtjust.)  

Emma Kreüs artikel om "romantiskt dravel". Jag kom att tänka på intervjun med Nora Roberts som jag länkade till för några månader sedan.

All genres are scorned by literary types, but none more so than romance. In lit-land, it's lower than crime, lower than horror, lower, even, than sci-fi. But then, it's a genre written by women for women. Unless "a guy writes one and they call it something else. And it gets reviewed and made into a movie," says Roberts. She doesn't actually say the words "David Nicholls" or "One Day", but they hover in the air.

Oksanens nya

Kommer i augusti. Kun kyyhkyset katosivat. Det började bra; jag var tvungen att googla kyyhkynen. Eller alltså söka på finska wikipedia och så byta språk, as one does. Den heter fritt översatt alltså "När duvorna försvann". Min favorit av Oksanen är Stalins kossor och det är en av mina favoritböcker of all time. Utrensning är också fantastiskt bra (men det har ni nog hört redan) och jag har fortfarande inte läst Baby Jane... 

National Anthem of Panem

Horn of Plenty av Arcade Fire. Spelas i filmen under en av mina favoritscener.

I think I need myself some GALACTIC LEGGINGS!

Det finns blåa och det finns röda och det finns alla möjliga färger och man kan köpa dem från Black Milk.

The Sea, the Sea

Och hur snygg är inte den här boken då? Kanske snyggast i hela Akademen för tillfället. Har hållit i den under de två senaste besöken och tänkt att "man borde totally läsa Murdoch".

Design av Zandra Rhodes.

Kritiken

Sara Bergmark Elfgren på Glory Box skriver om hur Hunger Games är en unik film och hur det när det gäller kvinnor alltid finns någonting att klaga på oberoende av hur begåvad du är eller vad du har åstadkommit.

Oh Jennifer

Alla älskar Jennifer Lawrence. Om man ska sammanfatta recensionerna i en mening så blir det nog den. Om ni vill ha en originell åsikt (somliga människor vill) så föreslår jag att dissa Lawrence, men I dare you att göra det efter att ni har sett Hunger Games för det kommer att vara svårt.

Eftersom jag fortfarande kollar My Hunger Games varje dag så får jag tips om en hel massa intervjuer. Jennifer är alltid väldigt ... genuin i sina intervjuer men den här måste nog vara en av de bästa. Hon pratar om diarré, kegelövningar, sina bröder (ni vet, de som övertalade henne att ta shottar före premiären) och om hur Jodie Foster inte var där för henne.

Entertainment Weekly ger filmen A- (och jag skulle förresten inte läsa den resensionen om jag ville gå och se filmen utan förutfattade meningar) och hyllar Lawrence (of course) och avslutar med de här två meningarna (couldn't agree more):

And if the depiction of the death-by-death progress of the Games themselves, as Katniss struggles mightily to save her own life on behalf of her sister, doesn’t match the psychological tension on the page, well, thems may be the rules of the adaptation game. The movie shows how, but the book shows why.

(Jag tänkte förresten på den där låten av The Killers när jag skrev rubriken.)

Too drunk to fuck in Helsinki

Jag nämnde min beklagliga timing gällande Nouvelle Vague-konserten här tidigare. Som tur är så finns det typer som filmar och lägger ut på youtube. Nouvelle Vagues egna fb-sida tipsade om den här.

Jag är inte så förtjust i fanfilmade snuttar från konserter. Jag är inte så förtjust i fans som filmar snuttar på konserter. Men det är kul att se lite hur det såg ut och dessutom var det läge för ett inlägg om något annat än Hungerspelen (även om detta är ännu en video). Och ja, så fick jag ju använda den där rubriken.

High five!

Min moster är och ser på Hunger Games-filmen as we speak! Jag väntar med spänning på vad hon som inte har läst boken tycker. 

Nessie igår: "Ursäkta att jag inte skickade gonatt igår, jag läste Hunger Games." Jag: "DET ÄR OKEJ!!!". (Hmm, har på känn att den där repliken skulle funka pretty much till vadsomhelst. "Ursäkta att jag inte lyssnar på dig men jag måste läsa Hunger Games." "Ursäkta att jag lämnade all disk åt dig men jag måste läsa Hunger Games." "Ursäkta att jag glömde din födelsedag, jag läste Hunger Games." Okej de där två första låter ju precis som jag...)

Marie läser (eller har kanske läst?) boken och åt Anna kan jag ju meddela att jag har planer på att skriva om annat än Hunger Games inom snar framtid. Promise! 

Oh and one more thing. Soundtracket Songs From District 12 And Beyond finns på Spotify.

Arcade Fire – Abraham's Daughter