Ursäkta men IIIIIIIHHK!!!

Muse nya album Drones kommer ut den åttonde juni. Det är bara ett par veckor före de spelar i Seinäjoki på Provinssi!  

 

Awwwwwwwww!!!

Och jag har inte glömt vad de sa 27.7.2013 på Olympiastadion när de spelade Yes Please och Agitated (bara för oss!). Dom sa att såhär kommer nästa album att låta. Fuck yes. 

 

PS. Smakprov på riffet till första singeln Psycho här.

Läste ut Black Dove, White Raven

Tänkte ta en selfie för att illustrera känslan just nu men det behövs inte för det finns ju tydligen en redan. Här. Precis så. Nu ska jag läsa lite Tu tu tu! och försöka samla mig så blir det väl en recension så småningom.

PS. Alltså när jag har mer väggar och pengar ska jag go wild med snygga art prints. Gillar särskilt den här Frida Kahlo-inspirerade av samma konstnär.

En kvinnodagsbukett

Det var internationella kvinnodagen igår och Sofi Oksanen twittrade det här citatet av Malala Yousafzai:

"Extremists have shown what frightens them most: a girl with a book."

Bokbabbel bloggade om Århundradets kärlekssaga. Märta Tikkanens dikter var en stor läsupplevelse också för mig.

Min kvinnodag då? Well... jag åt pizza och skajpade jättelänge med min kompis. Hon påminde om att det är på tiden att jag läser Kunskapens frukt. Jamen förstås, jag har nu reserverat den! Vi pratade om allt möjligt och plötsligt var vi inne på ämnet rape culture och jag kom att tänka på ett blogginlägg som var ögonöppnande för mig och jag tänkte att jag delar det här med er också. Citat och länk:

Nobody obtains the superpower to behave dramatically differently during a frightening confrontation. Women will behave the same way they have been taught to behave in all social, professional, and sexual interactions.

Flickor lär sig tidigt att sucka, himla med ögonen och acceptera störande beteende från pojkar i skolan. Vuxna kvinnor är vana vid att stå ut med berusade och jobbiga män i deras bekantskapskrets. Inte reagera, inte skrika och härja, inte ställa till med en scen. Så då är det kanske inte så konstigt att kvinnor beter sig på samma sätt i hotfulla situationer. Och alltså, jag visste ju allt det här, men det var helt enkelt så tydligt och klart beskrivet i det där blogginlägget att det ändå kändes helt nytt och chockerande. 

Och på Bokhora lärde jag mig att jag tydligen har läst en censurerad version av Det andra könet.

Inte. Fan. Okej.

Troll, steampunk och pirater

Jag läste nånstans att Steampunk är lite som Historical Science Fiction. Meljean Brook skriver Steampunk Romance och hennes Iron Seas-serie innehåller bland annat luftskepp, pirater, sjöodjur, zombies och nanoteknologi. Kort sammanfattning: det är 1800-tal, mongoliska imperiet är still going strong (pga nanoteknologi!), stora delar av Afrika och Europa är obeboeliga (pga zombies!), britterna har nyligen brutit sig fria från mongolväldet. Sånt*.

Airships

Jag har läst Riveted, tredje boken i serien. Den innehåller troll, vulkaner och en liten hemlig by på Island där män är förbjudna. Den innehåller också en ovanligt fin kärleksberättelse mellan två komplexa och intressanta personer. Annika och David pratar med varandra. De respekterar varandra. De reflekterar över saker, de lär sig saker av varandra. Inte bara galna äventyr alltså. (Och så finns det en Frida i den här boken och hon är super awesome och det här kan ha bidragit till att jag gav boken en femma istället för en fyra...)

Riveted. Fem av fem stjärnor!

Så nu ser jag fram emot att läsa annat i serien. Det gick bra att börja med tredje boken, trots att ettan antagligen ger en bättre överblick över hur allt hänger ihop. Det är fyra böcker i serien (hittills) och flera noveller. Första boken heter The Iron Duke. Jag är lite svag för det här franska omslaget och nu vill jag förstås ha ett bläckfisksmycke i mitt hår.

The Iron Duke

* Meljean Brook har en karta och guide till Iron Seas-världen på sin hemsida. Där står t.ex. om hur mongolerna tog över England: "The Horde trades with England, including sugar and tea infected with nanoagents. England falls [...]." Stackars britter men alltså that is HILARIOUS.

TIPS: September Girls

Det här är en bok som det rådde delade meningar om i min bokklubb. Jag var överförtjust, min kompis tyckte "meh".

Det här är också en bok som det rådde extremt delade åsikter om på goodreads (starka ord där) och bokbloggar. Den fick så mycket kritik om att vara sexistisk att Book Smugglers kallade sin recension September Girls by Bennett Madison: Not a Sexist Book (spoilers där). Själv har jag svårt att förstå hur den kan ses som något annat än starkt feministisk.

"Eat a fucking apple, you’re a ho. Open a box, you’re a ho. Some guy looks at you: turn to stone, ho. See you later, ho. It’s always the same. The best one is Lilith–also a ho, but a different kind of ho. She went and got her own little thing going, and for that she gets to be an eternal demon queen, lucky her. No one likes a ho. Except when they do, which, obviously, is most of the time. Doesn’t make a difference; she always gets hers eventually."

Språket är väldigt mycket i min smak. Min kompis tyckte inte alls om det. Så vi kom liksom in i boken på olika sätt och sedan fortsatte det bara. Jag tyckte om ALLT. Hur flickorna är så extremt intresserade av Sam (och orsaken till det). Hur Sam långsamt försöker börja se saker från deras perspektiv. Hur flickorna kämpar. Herregud, SCUM-manifestet nämns ju t.o.m.! *heart eyes*

 Johanna L gillade också OBS!

Jag misstänker förresten att det är den amerikanska sexualpaniken som får folk att missta sex för sexism. Eeeh, inte samma sak!

Avslutningsvis, de här orden av Sam:

Maybe this all seems like a digression or even a case of protesting too much, but the point is that I have touched a breast and that I liked it.

TIPS: Book Smugglers Publishing

Jag har nämnt Book Smugglers några gånger, eller hur?

Men ni visste kanske inte att min favoritbokblogg också har blivit förlag? Book Smugglers Publishing gav i höstas ut sex korta noveller på temat Subversive Fairy Tales.

Hunting Monsters är t.ex. inspirerad av Rödluvan och Skönheten och Odjuret. In Her Head, In Her Eyes är inspirerad av den japanska sagan "Hachikaduki: A Girl with a Bowl on Her Head". Octavia Cades The Mussel Eater (Pania of the Reef) blev nyligen nominerad för en BFSA! Alla är läsvärda men jag tror att min favorit är Mrs. Yaga (Baba Yaga) av Michal Wojcik.

Alla sex finns att läsa på bloggen. Här har ni länkar till alla berättelserna.

Jag är superimponerad av det här initiativet - och utförandet! Det känns som att Book Smugglers verkligen vet vad läsarna vill ha. Ja tack vi vill ha snygga omslag också på våra e-böcker. Naturligtvis kommer de flesta att också köpa de här novellerna trots att de finns att läsa gratis (och 1000 tack för det!) för att extra content och så vill vi kanske ha dem i våra bibliotek. Och yes please vi vill ha kuddar och tavlor med våra favoritomslag omg!!! (Jag vill ha Mrs. Yaga-klockan på min vägg!)

Ser fram emot vårens noveller, som är på temat First Contact.

En bokklubbsbok

Jag lånade Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande häromdagen. Det är en bok som jag har undvikit hittills. Jag har en känsla av att den inte är i min smak. Nu ska vi läsa den med min bokklubb för det är ju en perfekt bokklubbsbok. Så härligt att få kritisera varenda lilla detalj jag irriterar mig på sedan. Och vem vet - kanske jag tycker om den? Kanske är den fantastisk och ger mig en massa varma feministkänslor?

PS. Med "min bokklubb" menar jag min kompis och jag som bestämmer oss för att läsa samma bok och diskuterar den över skype. Ofta med vin. Because we're classy like that. En annan bok vi ska läsa och som jag har lite liknande känslor för är Lena Dunhams Not That Kind of Girl.

TIPS: Trade Me

Okej, tillbaka till dagliga tips. Han ser lite creepy ut, eller hur?

NEVERMIND.

Stormrika unga män har det alltid funnits gott om i romancelitteraturen men visst är det 50 Shades vi har att skylla för den senaste boomen av snygga, unga mångmiljonärer. Inte min favorit av subgenrer precis. Men när min favorit Courtney Milan skriver en så läser jag förstås. Och HERREGUD så den är bra.
 

Huvudpersonerna är Tina Chen, dotter till kinesiska invandrare och Blake Reynolds, son till Adam Reynolds, en av världens rikaste män. Tina kämpar med sina studier och sitt extrajobb för att förhoppningsvis småningom kunna sluta oroa sig över om hennes föräldrar ska klara av att betala räkningarna varje månad. Blake har tagit paus från Cyclone Systems, ett teknologiföretag i stil med Apple som hans pappa startade och vill att sonen ska ta över småningom, och går nu samma kurs som Tina på Berkeley. 

 

Deras liv kunde inte vara mer olika, och den här boken tar det på allvar. Ingenting blir fixat genom att Blake köper en bil och lite smycken åt Tina (han köper faktiskt ingenting alls åt henne och hon betalar för sin egen jäkla lunch thank you very much!). Nej, den här boken går på djupet när det gäller pengar, klasskillnader och privilegier. Många hell yeah moments.

 

En sak de har gemensamt är att de båda håller på att krossas av allt ansvar. Milan är så himla bra på att skriva familjeförhållanden och hur personer som älskar varandra ändå inte alltid förstår varandra. Från första kapitlet, när Tina sitter på en föreläsning där unga priviligerade studerande diskuterar fattigdom, kunde jag förstå och känna för henne. Hon är smart och tuff. Men efter några kapitel var jag också helt aaaaawww Blake!!! *snyft* Och Tinas mamma - alltså wow! Och Adam Reynolds!! Så hjärtskärande! Och så sjuukt bra!

LÄS!

NYA ELIZABETH WEIN!!!

I MINA HÄNDER!!!

EVERYBODY REMAIN CALM!!! NOBODY PANIC!!!

(Och ja - ni ser rätt, det är en wing-walker på det där planet!)

"Progressive, intelligent and entertaining"

Bokbabbel uppmärksammar Kalevaladagen och undrar varför man inte har läst Emmi Itäranta. Jag undrade detsamma då jag såg hennes bok bland Kitschie-nomineringarna. (Hon har skrivit den på finska och engelska!) 

Det brukar finnas mycket spännande bland alla Kitschies. "The Kitschies reward the year's most progressive, intelligent and entertaining works that contain elements of the speculative or fantastic". 

Så jag lånade Teemestarin kirja igår. Memory of Water heter den på engelska.

Och jo jag sitter hemma i min superhotta Uppsala universitet-hoodie denna lördagskväll och kämpar med diverse deadlines. Det är också orsaken till att mina "dagliga" boktips är lite sena.

TIPS: Ancillary Justice

Och så till torsdagens tips.

Ursprungligen fick jag upp ögonen för den här science fiction-romanen när den fick toppbetyg hos Book Smugglers-bloggen. Ja och sedan vann den ju alla tre stora sci fi-priser för 2013 (Hugo, Nebula, Arthur C. Clarke).

En sak som gjorde den särskilt intressant för mig är Leckies ovanliga val av pronomen. Här är ett utdrag ur första kapitlet:

"I turned to look at her, to study her face. She was taller than most Nilters, but fat and pale as any of them. She outbulked me, but I was taller, and I was also considerably stronger than I looked. She didn't realize what she was playing with. She was probably male, to judge from the angular mazelike patterns quilting her shirt. I wasn't entirely certain. It wouldn't have mattered, if I had been in Radch space. Radchaai don't care much about gender, and the language they speak - my own first language - doesn't mark gender in any way. This language we were speaking now did, and I could make trouble for myself if I used the wrong forms. It didn't help that cues meant to distinguish gender changed from place to place, and rarely made much sense to me."

Alla är "she". I några få fall får läsaren reda på personens kön (som i citatet ovan, när huvudpersonen blir tvungen att reflektera över det) men för de allra flesta personerna så får man aldrig veta. Det var intressant att se hur jag själv "valde"; vissa personer såg jag som män och vissa som kvinnor, men vissa kunde jag också bra föreställa mig som "obestämda". (Intressant också - varför valde jag som jag valde? Var det pga hur de personerna betedde sig? En first impression grej? Eller kanske namnet?)

Såhär ska bra science fiction vara. Utmanande, gränsöverskridande, mind-blowing.

Och det är inte det enda som är mind-blowing med den här boken. Huvudpersonen Breq är inte - technically speaking - en person. Hon är ett rymdskepps artificiella intelligens. Hon visste allt om vad som pågick i skeppet och hon hade hundratals kroppar, som alla var hon och som jobbade både i och utanför skeppet. När boken börjar har hon bara en enda kropp kvar. Vad som har hänt med de andra kropparna och med skeppet kommer fram senare. Och ja, det är spännande också!

Det ska bli en trilogi, andra boken kom ut i höstas och den tredje borde komma nästa år.

PS. Läs gärna det här svaret som författaren ger en läsare som undrar över vad det egentligen betyder att könet inte spelar någon roll för Radchaai. Är det samma som att det inte finns olika kön? Det här antagandet är vanligt hos många människor som missförstår feminismens "vi tycker att könet inte ska spela roll" och antar att det betyder "vi tycker inte att det ska finnas olika kön".

TIPS: Det kallas manshat

Är inte det här den sötaste lilla feministbok ni nånsin har sett?

Det är klart att omslaget spelade in (och det faktum att den inte kostade mer än en femma) men jag var också väldigt nyfiken på innehållet. En feministbok från 90-talet, hur kan jag ha missat den? (Kanske för att den brukade ha betydligt tråkigare omslag...)

Carin Holmbergs doktorsavhandling (i sociologi) och debutbok, Det kallas kärlek, är en undersökning av könsmaktordningen och könsrollernas påverkan hos unga "jämställda" svenska par. Det är inte feelgood-läsning precis.

Det kallas manshat är en kort debattbok om feminism där Holmberg använder exempel ur media för att belysa maktrelationen mellan kvinnor och män. Jag gillade särskilt hur bra hon beskriver det extremt stora motstånd som feminister möter när de tar upp jämställdhetsfrågor ("manshatare!"). Även om exemplen är från 90-talet så är reaktionerna väldigt bekanta (de har inte ändrats mycket under de senaste 100 åren).

Ni vet: "jävla feminister, det här är ju skrattretande, gör något vettigt i stället, det finns faktiskt kvinnor som har det svårt på riktigt i vissa länder, men DET HÄR FÅR MAN VÄL INTE ENS SÄGA LÄNGRE I DET HÄR LANDET!!!"

Same old, same old.

(PS. Det här är alltså onsdagens tips. Better late than pregnant.)

The nights were long and cold and scary, can we live through February?

Den här går jag och nynnar på om dagarna.

Jag somnade visst igår kväll och missade gårdagens boktips. Katastrof! Ni får det ikväll före dagens.

Just nu: Riveted

Har äntligen börjat läsa den här fina. Steampunk romance.

Väldigt lovande hittills. Jag bloggade om den för över två år sedan. Det kom väl några andra böcker här emellan...

(Och ja - det här är det brittiska omslaget.)

UK vs. US - romance covers

Romance-omslag är ju en hel vetenskap i sig. Idag vill jag bara visa den stora och förbryllande skillnaden mellan de brittiska och amerikanska.

Som exempel kan vi ta Mary Baloghs The Proposal (2012), som ser ut såhär i Storbritannien:

Snirkligt, glittrigt och romantiskt. Historisk kärleksroman. Underhållande. Ger helt rätt intryck. Litteratursnobbarna skulle inte röra den men väldigt många av oss andra skulle säkert kunna tänka oss att kolla in baksidestexten på den här. 

Och så till det amerikanska omslaget...

...

...

...

...

...

...

!!!

Jag.... eh... vet inte... hur? Vad...? När? Alltså 2012. Men ... nej. Alltså hur?

Och framförallt varför?

Det här är en fråga jag är genuint intresserad av.