Häxkonster?

Jag läser (underbara!) The Wee Free Men av Terry Pratchett nu. Här är några citat från när lilla Tiffany försöker övertala Miss Tick om att hon har häxgener i släkten.

'I think my grandmother was slightly a witch,' she said, with a touch of pride. 

'Really? How do you know?'

'And she talked to her dogs.'

'And what kind of things did she say to them?' said Miss Tick.'

'Oh, things like come by and away to me and that'll do,' said Tiffany. 'They always did what she told them.'

'But those are just sheepdog commands,' said Miss Tick, dismissively. 'That's not exactly witchcraft.'

'She could cure anything. My father said she could make a shepherd's pie stand up and baa.' Tiffany lowered her voice. 'She could bring lambs back to life...'

Återupplivat många lamm på sistone, mamma? Pratat mycket med hundarna?

Teemestarin kirja

Efter sekel av naturkatastrofer och krig lever invånarna i forna nordöstra Finland med akut vattenbrist. Världshaven har stigit och tillgången till sötvatten regleras nu hårt av den skandinaviska delen av den totalitära kinesiska staten. Noria Kaitio är sjutton år och när boken börjar förbereder hon sig för att bli temästare. Det är ett hedersfyllt och anrikt yrke och temästaren anses ha ett speciellt förhållande till vatten.

(Jag tycker att det här engelska omslaget är vackert.)

Jag läste den på finska men den kom alltså ut samtidigt på engelska och Itäranta har själv skrivit översättningen. IMPONERANDE INDEED.

I ett tidigare inlägg nämnde jag att det här är en stillsam berättelse och det kändes uppfriskande att läsa efter alla actionfyllda YA-dystopier. Norias liv är väldigt stillsamt - hon sköter teceremonierna i ett nästan meditativt tillstånd, hon sköter sysslorna hemma på gården, hon träffar sin bästa vän. Men still waters run deep och efter att ett par små men oroväckande händelser leder till krusningar på ytan (okejokej jag ger upp med vattensymboliken - men Noria tänker på allt i vattentermer, jag blev både imponerad och lite trött på det!) så blir det snart klart att ingenting kan förbli som det varit. Skräcken finns hela tiden där under ytan (ehm, sorry!) och som läsare tänker man NEJNEJNEJ HUR ÅT HELVETE SKA DET HÄR GÅ OCH NÄR?

En annan sak jag inte kunde låta bli att göra medan jag läste var att vara misstänksam mot allt och alla. Alla personer runt Noria, också de allra närmaste - ska de förråda henne? Och alla handlingar - varför gör den där personen sådär nu det ligger säkert någonting bakom oh no? Snyggt jobbat Itäranta!

Norias förhållanden till båda sina föräldrar är komplexa, oförutsägbara och sorgliga. Mest intressant är ändå förhållandet med bästa vännen Sanja. Deras förhållande rymmer hemligheter, avundsjuka och skuldkänslor men också förståelse och lojalitet. Det är ett av de mest fascinerande och samtidigt verklighetstrogna vänskapsförhållanden jag läst om på länge. Och det mellan två tonårsflickor. YES!

Så vad var det då som inte funkade för mig? Nå, för det första så tycker jag att både den här dystopiska världen och de andra människorna i byn har fått en betydligt lägre grad av komplexitet än de ovan nämnda förhållandena. Det kändes som att Itäranta var lite väl övertydlig t.ex. i sitt "se på det här sopberget och om människorna för några hundra år sedan bara hade förstått att konsumera mindre..." när sådant enligt mig är lite onödigt och underförstått. Särskilt när hon i t.ex. det komplexa förhållandet mellan Noria och hennes mamma är mycket bättre på show don't tell.

Sedan så hade jag väntat mig mer av den där starka stämningen och spänningen som byggdes upp så skickligt. Still waters run deep och allt det där - hmm, kanske inte så djupt trots allt? Jag vet inte om det bara var för att jag hade väntat mig en thrillertwist på slutet eller helt enkelt för att det mesta visade sig vara så som det såg ut vid första anblick.

(Men jag tycker det här omslaget passar bättre. Det är identiskt med det finska pocketomslaget utom att ögonen är kusligt turkosa (och där är två ord jag aldrig trodde jag skulle använda ihop). Tjejen på mitt (okej bibbans) finska omslag har normala ögon så den ger betydligt svagare horrorvibbar..)

Jag tvekade mellan en trea och en fyra när jag skulle ge stjärnor på Goodreads. Nu när jag har skrivit det här inser jag att det naturligtvis är en fyra. För trots att mina invändningar är rätt så stora så är de där positiva sakerna sådana som är extra viktiga för mig.

Tequila Mockingbird

Det här med att det dricks tequila i alla Sarina Bowens böcker. Jag har analyserat det lite. Och kommit fram till att tequila är det ultimata knepet att ta till när berättelsen har fastnat. Särskilt i romance. Borde karaktärerna ha ett stort bråk / hamna i säng / få ett nervöst sammanbrott / all of the above? Ge dem en flaska tequila! PROBLEM SOLVED. Den här upptäckten har faktiskt gjort att jag gillar Sarina Bowen ännu mer för det är så uppenbart att hon använder sig av det här knepet hela tiden. Ibland är det liksom huvudpersonens kompis som knackar på med en flaska tequila i handen. "Knack knack, här kommer jag och hjälper den här berättelsen på traven lite grann." Underbart.

Så om jag någon gång får för mig att skriva en bok så ska jag se till att ha en flaska tequila till hands. Höhö. Fast jag tror jag skulle välja gin. Gin passar till alla slags böcker och alla slags karaktärer. Gin är tidlöst. Och GOTT.

Visste ni förresten att det finns en bedårande söt liten drinkbok som heter Tequila Mockingbird? Den innehåller recept på "cocktails with a literary twist". Love in the Time of Kahlua, Gin Eyre, A Rum of One's Own, Bridget Jones' Daquiri, etc. Aaaaaw! VILL HA.

En slags bokenkät

Gjorde en enkät till mig själv (och alla andra som har lust förstås!) för att uppdatera er om vad jag läser / har läst på sistone / vill läsa snart. Jaaaa så spännande!

Läser just nu:

Jag är snart klar med Egenmäktigt förfarande. RTC eller Review To Come som det brukar heta på Goodreads. 

Har också hållit på med novellsamlingen Premiere: A Romance Writers of America Collection i typ en och en halv månad nu. Det är en samling korta romancenoveller som är perfekta för när jag har 20 minuter över. Det är suspense, contemporary, historical, YA, LGBT, paranormal etc etc. Jag köpte den för Courtney Milans novell men det är också kul att prova på en massa nya författare. (Hittills har jag kollat upp T.L. Costa efter att ha gillat hennes novell very much!)

Läste just ut:

Teemestarin kirja - RTC på den!

Sarina Bowens Shooting for the Stars, som är nummer tre i hennes Gravity-serie. Den är lite annorlunda än hennes Ivy Years-serie och jag är inte lika förtjust. Men det är ändå Sarina Bowen och bra dialog och superunderhållande. Den här handlar om Stella, som är en daredevil professional snowboarder och hennes brors bästa kompis som hon har varit kär i i forever. Serien utspelar sig i Vermont och det är kul med snön, glesbygden, och sådär överlag en brist på högklackade skor och sånt. Det förekommer tequila i alla Bowens böcker. Det har ingenting att göra med någonting, det är bara en observation.

Jag läste också Liv Strömquists Prins Charles känsla, Hundra procent fett och Ja till Liv! förra veckan och väntar ännu på Kunskapens frukt från bibban. Jag tyckte om... vissa saker. Ska skriva mer om dem också och vad som inte funkade för mig.

Läser snart:

De två första böckerna i Tiffany Aching-serien av Terry Pratchett. Har bara läst hans Colour of Magic tidigare och det lär inte vara rätt bok att börja med och det kan jag ju bara hålla med om (gav den 3/5 tror jag). Tiffany Aching verkar super iaf så ser mycket fram emot dem.

Senaste boken jag fick:

Av Nessie den här fina:

The Complete Life's Little Instruction Book, med en massa goda råd som t.ex:

977. Approach love and cooking with reckless abandon.
1046. Never complain about the music in someone else's car when you're a passenger. 

1277. Hold puppies, kittens and babies any time you get the chance.

1339. Remember that anything worth doing is going to take longer than you think. 

1351. Don't drink anything blue.

1401. Exercise caution the first day you buy a chain saw. You'll be tempted to cut down everything in the neighborhood.

Senaste boken jag köpte:  

The Gate of Angels för en euro från bibbans bord med avskrivna böcker.

Jag vet inte hur, när och av vem men jag är alldeles säker på att den här har rekommenderats någonstans nyligen och att jag blev väldigt intresserad. Såhär ser beskrivningen ut: Penelope Fitzgerald wanted to call her 1990 novel "Mistakes Made by Scientists". On the other hand, she laughingly likened it to a Harlequin doctor-nurse romance. The truth about The Gate of Angels is somewhere in between. Den utspelar sig i Cambridge år 1912. Låter ju minst sagt spännande.

Senaste väldigt övertygande recensioner:  

Bokbabbels recension av Station Eleven! Ställde mig i kö för den nu. Kan bra vänta en stund (se nästa punkt!).

The Book Smugglers recension av Persona av Genevieve Valentine: "Persona is snappy and tactile, heavy on both the characters and the action. It’s a compulsively readable near-future United Nations and tabloid-riffing dystopia, and an eco-terrorism-oriented mystery thriller to boot. OH BOY, is it a thriller."

Åååh! Och jag har inte ens fått tag i Valentines förra bok - The Girls at the Kingfisher Club, som verkar totalt annorlunda men också alldeles awesome: "It’s a story about women. Sisterhood. Love. Hope. Romance. Freedom. Agency."

Biblioteksböcker:

Ärligt talat så brukar jag inte ha fler än 2-3 biblioteksböcker hemma åt gången. Men nu gick det så här:

Hoppsan.

Teemestarin kirja av Emmi Itäranta. Cuckoo Song av briljanta Frances Hardinge, som jag upptäckt via Book Smugglers. Tyckte om hennes helt galet fantasifulla och originella A Face Like Glass. Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Pauliina Rauhalas Taivaslaulu som är varmt rekommenderad av Bokbabbel. Terry Pratchetts The Wee Free Men och A Hat Full of Sky. Binny for Short av Hilary McKay, som skrivit den underbara Casson Family-serien. The Three-Body Problem som var mitt inköpsförslag! Längst ner: Ja till Liv! av Liv Strömquist. Och så novellen Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin.

Böcker som funnits på min att-läsa-snart-lista i långt över ett år:

Bland andra: Jane Eyre, Nineteen Eighty-Four, The Diviners, An Abundance of Katherines, Insurgent & Allegiant, The Queen of Attolia, Agnes Cecilia, Kun kyyhkyset katosivat, Drottningens juvelsmycke, En dag i Ivan Denisovitjs liv, Seraphina.

Och första platsen går till Dubliners! Som jag köpte i Dublin. FÖR FJORTON ÅR SEDAN.

En bok jag sparar till en riktigt dålig dag:  

Romancing the Duke av Tessa Dare.

Högst på önskelistan just nu: Nina Åkestams Meningen med hela skiten, som jag väntat very tålmodigt på att ska komma ut i pocket (äntligen!). Robin Stevens Murder Most Unladylike som verkar innehålla ungefär allt jag vill ha i en läsupplevelse och som dessutom har fått riktigt bra recensioner. Från adlibris bokrea (ännu fram till 31.3) skulle jag ta Lindas bästa/värsta för 2,50 för att även om jag läst alla hennes krönikor så skulle det vara himla kul att läsa om dem nu och att ha dem samlade.

Ser fram emot:

Första boken i Courtney Milans nya serie, Once Upon a Marquess, som borde komma ut i vår någongång. Eftersom jag läser hennes tumblr ytterst noggrannt så vet jag att första meningen i den här boken kommer att vara:

"Judith, there's a body on the porch again."

Har på mig: Mitt fina lokalpatriotiska Korsnäs-halsband. Det är en fot!

Svara gärna på någon, några eller alla frågor ni också! Jag är nyfiken. Och jag kommer ju uppenbarligen aldrig att sluta ta emot boktips.

Saker händer så mycket

Ja jag var i Österbotten förra helgen och ni vet ju hur svårt det är för mig att blogga när jag inte har tillgång till ett (mitt) skrivbord. För jag är tydligen en 1800-talsmänniska. Det här är också varför jag är så dålig på instagram, twitter och whatsapp.

"Hmm, låt mig sätta mig ner och vässa fjäderpennan och fundera över ordföljden i nästa mening..."

Nessie och jag såg Sylvi. Jag varnade honom: den här regissören gör väldigt moderna tolkningar av gamla pjäser. Så kanske han inte blev så jättechockad när Sylvis stora kärlek Viktor gjorde obscena dansrörelser iklädd endast strumpor, knäskydd och kalsonger. Nämen ärligt talat, vilken häftig föreställning! Särskilt Pia Andersson som Sylvi var ju helt förtrollande.

Jag var på en arbetsintervju. Den gick helt okej. Råkade duscha mig i det här på morgonen före intervjun:

Så... jag utstrålade säkert en stark doft av sött hallongodis. Sådär utöver respekt och kompetens då förstås.

Mammas och pappas nya gamla hus börjar snart bli färdigt. Vårens första lamm har fötts. Ett par vänner har fått en bebis. En annan vän har en splitterny tatuering på armen. Muse har en ny låt. Månen skymde solen där ett tag. Dagarna har plötsligt blivit längre än nätterna. Snart är det påsk!

Fuck Yeah Minna Canth!

Idag är det Minna Canth-dagen och jämlikhetens dag.

Alltså det här stycket på wikipedia säger så mycket:

Det mest kända verket är pjäsen Työmiehen vaimo (Arbetarens hustru, 1885). Huvudpersonen Johanna gifter sig med alkoholisten Risto som slösar hennes pengar. Hon är hjälplös eftersom lagen är på mannens sida. När familjen är ruinerad lämnar Risto sin hustru och återvänder till sin före detta flickvän, zigenerskan Kerttu, som kallas för Homsantuu (slampa). Han ruinerar också henne och lämnar henne i sticket. Efteråt – Johanna har dött i sorg – vill Risto gifta sig med hennes väninna Vappu, som tackar nej. En rasande Kerttu hotar Risto med en pistol, men polisen häktar henne innan hon hinner skjuta. Risto och hans vän Toppo går till krogen. Pjäsens urpremiär blev en skandal, men ett par månader senare antog riksdagen en ny lag som bestämde boskillnaden inom äktenskap.

Jag... vet inte ens var jag ska börja med det där. Imponerande på så många olika sätt!

Under de senaste veckorna har jag läst ett par av hennes pjäser, Anna Liisa och Papin perhe, och jag blev förvånad över hur pass lättlästa och underhållande de var, trots tunga ämnen och 1800-tal och så. Jag rekommenderar Papin perhe åt den som inte vill läsa om död och elände! Hehe.

Imorgon ska jag se Sylvi i Närpes. Ser jättemycket fram emot!

Vitt te med pepparmynta

Ifall ni undrar vad jag dricker till Itärantas bok om temästaren Noria i postapokalyptiska Lappland. Mjuk och skön smak. (Passar bra med honung!) Jag har kommit ungefär halvvägs i boken och hmm, vad ska jag säga, det här är så långt ifrån Divergent och actionspäckad dystopi man kan komma. Det här är... tyst och stillsam dystopi. Men destu grymmare stämning blir det, tycker jag.

En svårighet med fantasy på finska för mig är alla gånger jag kommer till ett långt, krångligt ord och bara: "är det här något slags hittepåord eller helt enkelt bara ett jävligt svårt finskt ord igen?"

Besvikelser

Fangirlandet har varit enormt här på bloggen på sistone. Visst, jag har läst ovanligt bra böcker den senaste tiden (Riveted och Black Dove, White Raven - två fullpoängare!). Och så valde jag förstås det bästa från de senaste månaderna till min "tipsvecka". Men nu tänkte jag sådär alldeles kort berätta om några böcker som jag blev besviken på. Inte bara sunshine and daisies här. Jag har skrivit korta recensioner om dem alla på goodreads så klicka vidare för mer detaljer om ni är intresserade.

Alltså det är möjligt att jag är den enda som inte blev upp över öronen förtjust i Gardells Torka aldrig tårar utan handskar - Kärleken. Jag har tyckt om annat jag läst av Gardell så jag funderar ändå på att prova tvåan.

Jag har läst Marian Keyes under många år och följt med Walsh-systrarna. Så när jag hittade The Mystery of Mercy Close - om yngsta systern Helen - i bibliotekets återvinningshylla tog jag genast med den hem. Och... jag vet inte om det är jag och min smak som har ändrats och Keyes inte passar mig längre eller om den här helt enkelt inte var så bra.

På Forever Young Adult finns så jäkla mycket kärlek för Jessica Darling-serien att när jag såg första boken - Sloppy Firsts - på rea så slog jag till. Det var väldigt lovande och så mycket potential där men sedan blev det bara sexistiskt, fånigt och helt enkelt dumt.

Ilona Andrews serie om Kate Daniels är lite av en klassiker i paranormal romance-kretsar (och i romance i allmänhet). Så när Felicia Days underbara Vaginal Fantasy-bokklubb läste Magic Bites, första boken i serien, så bestämde jag mig för att haka på. Jag förstod mig inte alls på den och alltså frustrationen när alla tyckte så mycket om den!

Julia Quinn är en av de allra första romanceförfattarna jag läste och även om jag nu har hittat många andra favoriter så har hennes böcker ännu en alldeles särskilt plats i mitt hjärta (Bridgertonserien - awww!). Så jag skaffade hennes senaste - The Secrets of Sir Richard Kenworthy - genast när den kom ut. Och den var en katastrofal besvikelse!

"Your ass belongs to me now"

Matthew Bellamys låtskrivarskills alltså... 

Nya låten Psycho finns nu på youtube. Riffet har spelats live sedan 1999 (!) och inte haft en låt tills nu! Härlig och very catchy första singel. 

Så nu går jag glatt runt och nynnar för mig själv a fucking psycho, a psycho killer...

PS. Teman på albumet lär vara "deep ecology, the empathy gap, world war III, the east-west conflict". Jag antar att inspirationen som vanligt är en blandning av världsnyheter, dystopier och apokalypsen. Jag älskar Muse.

The thrill of the fight

Minns ni när Hugo och Helge var små och jag filmade dem när de lekte?

De är så tysta, jag borde lägga in någon musik. Skulle Eye of the Tiger passa?

PS. Okej nu tittar jag på den med Eye of the Tiger spelandes i bakgrunden och JA - perfekt ju!

Black Dove, White Raven

Min kärlek till äventyrsromanen Code Name Verity är vida känd (bland mina tretton trogna bloggläsare) så alla förstår säkert att jag behövde få tag i Elizabeth Weins senaste bok så snabbt som möjligt. Det här är den tredje boken hon har skrivit om unga kvinnliga piloter under andra världskriget. De är alla tre fristående (även om jag skulle rekommendera att läsa Rose Under Fire efter Code Name Verity eftersom några personer från CNV dyker upp i RUF). Det är fantastiskt så olika de här tre böckerna är samtidigt som de i grund och botten handlar om samma saker. Om RUF skrev jag att den är "en kärleksförklaring till vänskapens och skrivandets kraft i fruktansvärda och tröstlösa omständigheter" och den beskrivningen passar in på alla tre. 

Kort sammanfattning: Em och Teo växer upp som syskon tillsammans. Som barn reser de runt i USA på 1920-talet med sina mammor som försörjer sig som stuntpiloter. Deras mammor drömmer om att flytta till Etiopien och när Teos mamma dör i en tragisk olycka så bestämmer sig Ems mamma att följa sin väns dröm och tar med sig båda barnen till Afrika. Sedan börjar andra världskriget. Jag visste inte vad som hände i Etiopien under andra världskriget men nu vet jag lite mer.  

Det tog en stund att komma in i den här boken. Jag hade inga problem att lägga den ifrån mig om kvällarna för att t.ex. blogga istället. Jag tyckte om vad jag läste, men det dröjde helt enkelt ett tag före den lyfte (so to speak). Sedan när det väl slog till så var det precis samma magi som i CNV och RUF. Weins sätt att skriva bara funkar för mig helt enkelt. Black Dove, White Raven är epistolär precis som de två andra men till skillnad från de två andra så växlar den särskilt i början mellan flera olika "dokument" och fångar kanske därför inte upp läsaren lika snabbt. Det är berättelser som Em och Teo har skrivit, det är uppsatser de skriver åt sin lärare och det är diverse flygloggar. 

Om vi tar det i flygtermer: de första hundra sidorna är förberedelser men sedan när den väl lyfter så svävar den och det är alldeles magiskt och alla de där förberedelserna behövdes verkligen och sedan - för att det här är Elizabeth Wein - så kraschar den HÅRT och rakt genom ditt hjärta och det är SÅ VÄRT DET.

"Their double act was not on stage but in the air. They were called the Black Dove (Delia) and White Raven (Momma) and they did an aerial show together, barnstorming in flying circuses all over the U S of A. They did aerobatics (mostly Delia, because she was the better pilot) and wing walking (mostly Momma, who was not scared of getting out of a flying machine and riding it like a horse while it was in the air)."

PS. Börja med Code Name Verity!

Anskaffningsförslaget

Jag känner mig som en hardcore bibbabesökare nu när jag har gjort ett anskaffningsförslag. Jag föreslog Liu Cixins The Three-Body Problem på Helmets sidor för ett par månader sedan och nu har de beställt den (oklart om mitt förslag har påverkat men ändå!) och jag är först i kön! Det var - surprise surprise! - The Book Smugglers recension som gjorde mig nyfiken på den här kinesiska science fiction-bestsellern som översattes till engelska ifjol. Utomjordingar, hemliga militära operationer, fysiker, jag är inte svårflörtad.

Ursäkta men IIIIIIIHHK!!!

Muse nya album Drones kommer ut den åttonde juni. Det är bara ett par veckor före de spelar i Seinäjoki på Provinssi!  

 

Awwwwwwwww!!!

Och jag har inte glömt vad de sa 27.7.2013 på Olympiastadion när de spelade Yes Please och Agitated (bara för oss!). Dom sa att såhär kommer nästa album att låta. Fuck yes. 

 

PS. Smakprov på riffet till första singeln Psycho här.

Läste ut Black Dove, White Raven

Tänkte ta en selfie för att illustrera känslan just nu men det behövs inte för det finns ju tydligen en redan. Här. Precis så. Nu ska jag läsa lite Tu tu tu! och försöka samla mig så blir det väl en recension så småningom.

PS. Alltså när jag har mer väggar och pengar ska jag go wild med snygga art prints. Gillar särskilt den här Frida Kahlo-inspirerade av samma konstnär.

En kvinnodagsbukett

Det var internationella kvinnodagen igår och Sofi Oksanen twittrade det här citatet av Malala Yousafzai:

"Extremists have shown what frightens them most: a girl with a book."

Bokbabbel bloggade om Århundradets kärlekssaga. Märta Tikkanens dikter var en stor läsupplevelse också för mig.

Min kvinnodag då? Well... jag åt pizza och skajpade jättelänge med min kompis. Hon påminde om att det är på tiden att jag läser Kunskapens frukt. Jamen förstås, jag har nu reserverat den! Vi pratade om allt möjligt och plötsligt var vi inne på ämnet rape culture och jag kom att tänka på ett blogginlägg som var ögonöppnande för mig och jag tänkte att jag delar det här med er också. Citat och länk:

Nobody obtains the superpower to behave dramatically differently during a frightening confrontation. Women will behave the same way they have been taught to behave in all social, professional, and sexual interactions.

Flickor lär sig tidigt att sucka, himla med ögonen och acceptera störande beteende från pojkar i skolan. Vuxna kvinnor är vana vid att stå ut med berusade och jobbiga män i deras bekantskapskrets. Inte reagera, inte skrika och härja, inte ställa till med en scen. Så då är det kanske inte så konstigt att kvinnor beter sig på samma sätt i hotfulla situationer. Och alltså, jag visste ju allt det här, men det var helt enkelt så tydligt och klart beskrivet i det där blogginlägget att det ändå kändes helt nytt och chockerande. 

Och på Bokhora lärde jag mig att jag tydligen har läst en censurerad version av Det andra könet.

Inte. Fan. Okej.