Wednesday, June 19, 2013

For Darkness Shows the Stars

Post-apocalyptic young adult science fiction Jane Austen (Persuasion) dystopia. Typ.


Låter fantastiskt, eller hur? Persuasion är min favorit-Austen och en av mina absoluta älsklingsböcker så jag var väldigt nyfiken på den här. Den har fått nästan uteslutande bra kritik.

Handlingen går ungefär såhär: För ett par hundra år sedan blev det krig och katastrof och elände. En stor del av orsaken var att en del av befolkningen höll på med hardcore genmanipulering för att få barn med superkrafter. Andra tyckte att det var helt fel och att man borde nöja sig med vad Gud har gett en och bla bla bla. Till sist gick det snett för de experimentella typerna och en hel generation blev reduced - mentalt handikappade. De där "naturliga" typerna - ludditerna - som hade hållit sig undan allt vad laboratorium och nyfikenhet heter bestämde sig då för att av Guds godhet ta sig an de här reducerade (dvs. använda dem som slavar). Efter några generationer av reducerade så händer det plötsligt något: reducerade människor får barn som inte är reducerade. De kallas posts (post-reduction) och Captain Malakai Wentforth (jep!) är en av dem. De "jobbar" fortfarande för ludditerna (alltså de är slavar) men är lika klipska och kapabla som vilken luddit som helst. Captain Wentforth, innan han blev kapten, bodde och arbetade på Elliot Norths pappas gård. Han och Elliot var bästa vänner och kära och han ville att de skulle rymma tillsammans och hon ville inte pga ansvar över så många posts och reduced och gården och dessutom är pappan och storasystern inte till någon hjälp alls. Nåja, sedan råkar Wentforth komma tillbaka till stan pga viktiga kaptenärenden och Saker Händer.

Att liksom lyckas med att berätta Persuasion i en sådan här fantastisk och underlig värld, som är både välkonstruerad och fascinerande: det är imponerande. Det är väldigt tydligt att berättelsen är inspirerad av Persuasion (och den delen lyckas den bra med) men den vågar också gå sin egen väg (och den delen lyckas den också bra med). Captain Wentforth är t.ex. riktigt oförskämd mot Elliot och beter sig illa på ett sätt som Captain Frederick Wentworth aldrig skulle. Men det är okej, för det här är en egen berättelse och den är bra.

Så över till det som stör mig i den här boken, det är svårt att förklara men ungefär såhär: Man kan inte prata om någonting i en dystopivärld utan att prata om det i vår värld. Själva idén med dystopier, eller hur? I det här fallet är det slaveriet - det går liksom inte att läsa den här boken utan att dra paralleller till USAs historia med slaveri (jag tänker då främst USAs historia pga bokens/författarens ursprung men alltså det finns ju massor). I boken är det såhär: de reducerade används som slavar för att de är ointelligenta och för att de behöver bli omhändertagna. Och så är det på riktigt - i boken. Problemet är inte att de är slavar, problemet är att de inte har det bra just på Elliots pappas gård. När Elliot sköter om gården (hon är mycket bättre på det) så är alla glada och nöjda, också slavarna. Och såhär är det i riktiga världen: inte så länge sedan alla icke-vita ansågs vara mindre intelligenta och det användes som en ursäkt för slaveriet. Jag anklagar inte boken för något och jag drar inga slutsatser (för den berättar ju bara om verkligheten i Elliots värld), det här är bara en högst personlig känsla: jag är inte riktigt okej med hur slaveriet beskrivs i den här boken.

Det påminner mig om liknande issues jag har haft med andra dystopier. När jag läste Fahrenheit 451 så störde det mig att i det hemska samhället som beskrivs där finns ingen konst utom abstrakt konst! Jag drar förhastade slutsaster här förstås men det känns ändå som att vadå, är inte abstrakt konst också konst? Och Bradbury beskrev ett samhälle där föräldrar inte brydde sig om sina barn längre och som ett exempel på det här nämner han att kvinnor väljer att föda barn med kejsarsnitt för att de är helt enkelt så - jag vet inte - lata och själviska?! Ja ja, det här är detaljer och vi kan välja att tolka dem hur vi vill men ni förstår kanske vad jag menar med hur tricky det faktiskt är med dystopier. Därför också sjukt intressant, eller hur? Oh yeah.

Nu måste jag avsluta det här inlägget (thank god!) och gå på öl. 

No comments: