Insult by proxy

" My whole body tenses. Leah once said that she'd rather have people call her fat directly than have to sit there and listen to them talking shit about some other girl's weight. I actually think I agree with that. Nothing is worse than the secret humiliation of being insulted by proxy. "

- Becky Albertalli, Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Så sant. Så himla quotable den här boken.

The Great Depression

"Ugh," I say. I collapse facedown into the pillows.

"Hey." She leans her body sideways, until it's level with mine. "Everything's cool. It's nothing to mope about."

I ignore her. 

"I'm not leaving, bub. Because you're going to wallow. You're going to put on that playlist. What's it called?"

"The Great Depression," I mutter. It's like all Elliott Smith and Nick Drake and the Smiths. I already have it cued up.

"Right," she says. "The Great Depression. That romp. No way."

Becky Albertalli, Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

A+ musikval för wallowing.

Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Gif-recension varsågoda:

Det här är Becky Albertallis debutroman (!!!) och den kom ut i april och jag hade inte lagt märke till den för att ingen hade berättat åt mig att den innehåller typ alla mina favoritingredienser.

Sixteen-year-old and not-so-openly gay Simon Spier prefers to save his drama for the school musical. But when an email falls into the wrong hands, his secret is at risk of being thrust into the spotlight. Now Simon is actually being blackmailed: if he doesn’t play wingman for class clown Martin, his sexual identity will become everyone’s business. Worse, the privacy of Blue, the pen name of the boy he’s been emailing, will be compromised. 

With some messy dynamics emerging in his once tight-knit group of friends, and his email correspondence with Blue growing more flirtatious every day, Simon’s junior year has suddenly gotten all kinds of complicated. Now, change-averse Simon has to find a way to step out of his comfort zone before he’s pushed out—without alienating his friends, compromising himself, or fumbling a shot at happiness with the most confusing, adorable guy he’s never met. 

Epistolär love story & mystery! ♥

Även om den är söt och fluffig så är hela utpressningsgrejen förstås obehaglig. Och det glömmer man bort ibland just för att det är så fluffigt och lättsamt, det glömmer t.o.m. Simon bort ibland. Och jag tänker att det är ju just så det ofta är i högstadiet/gymnasiet. Man kan liksom inte gömma sig för de personerna som utsatt/utsätter en för utpressning/misshandel/mobbning utan de är kanske klasskompisar eller t.o.m. kompisar och man kanske inte alltid ens förstår vad som händer. Första raderna i boken är: 

" It's a weirdly subtle conversation. I almost don't notice I'm being blackmailed. " 

Anyway, den är adorable, läs!

PS. Och den ska bli film!!!

Paper Towns

" What a treacherous thing to believe that a person is more than a person. "

John Green, Paper Towns

Jag gillar Margo. Jag gillar att hon är lite småelak, besatt och maktgalen. Jag sympatiserar massor med Q och hur han inte kan låta bli att bygga upp fantasibilder. I've been there.   

" Nothing ever happens like you imagine it will….But then again, if you don't imagine, nothing ever happens at all. "

Såhär efteråt inser man ju att mycket man gjorde som tonåring egentligen var något helt annat än vad man trodde att man gjorde. Alltså typ, man kanske tror att man är en hjälte på viktigt uppdrag men egentligen är man på en road trip med sina vänner. Och att kanske de där typerna som man umgås med på vägen till sin viktiga destination egentligen är de som visar sig vara viktigast.

[Julklappstips: En Paper Towns poster. Eller TFiOS!]

PS. Jag har inte sett filmen ännu. MÅSTE se snart. Den verkar hur bra som helst.

Som eld

" Inte för att de är homofober, alltså de är civiliserade. Men just deras egna barn ska nog inte vara gay. "

Sara Lövestam. Min nya favorit. Hon skriver så stämningsfullt och självklart. Som eld handlar om förälskelse och sommarnätter. Louise och Anna är femton och trots att de har väldigt olika bakgrund och det också begränsar dem så är de också sådär otroligt fria som bara femtonåringar kan vara och de ser varandra och respekterar varandra på ett så självklart sätt. Så himla fint.

PS. Jag väntar på andra boken om Kouplan från bibban.

Francesca

"En Alaniskväll innebär att lyssna på Alanis Morissette-låtar som innehåller mycket hämnd och ilska riktad mot män. Vi fortsätter med Tori Amos och Jewel. Så där mycket hat och depression får mig att må illa, fast det kan också vara ett resultat av Pringleschipsen som jag åt, varvade med chokladkex. "

Ni vet när man läser John Green och undrar var alla de där tonåringarna fanns när man själv var sexton. Inte så med den här boken.

Han knuffar till mig, vräker nästan omkull mig.
"Vet du hur man konverterar noter till tabulatur?" frågar han mig med sin iq-befriade röst.
Jag låtsas inte om honom.
"Är du utvecklingsstörd?" undrar han.
Jag ignorerar honom.
"Vet du någonting alls?"
Och det ska komma från det stora kunskapsoraklet.
"Gör du det?" pressar han.
"Jag vet att du är ett kukhuvud, och som läget är nu är det allt jag behöver veta", säger jag rakt ut.

Saving Francesca (eller bara Francesca som den heter på svenska för jag läste den på svenska för se så snygg den är ja jag är ytlig och också snål) handlar om sextonåriga Francesca Spinelli i Sydney som har ett ganska så förjävligt år. Hennes nya skola är en gammal pojkskola som bara nyligen börjat ta in flickor och det går ju inte så smärtfritt. Och hennes mamma stiger inte upp ur sängen.

Jag tyckte ännu bättre om den här än Marchettas succébok Jellicoe Road. Den är så varm, och mänsklig och innehåller en av mina favoriter: människor som är väldigt olika och egentligen inte alls gillar varandra blir vänner och är superlojala och fina och aww *snyft*.

Vet inte varför jag skriver så här långt då min tvåordiga Goodreadsrecension funkade alldeles utmärkt på min kompis (som läste och älskade den!):

Francesca by Melina Marchetta
My rating: 5 of 5 stars

Fucking amazing!

View all my reviews

Fyra femstjärniga

Idag tänkte jag blogga om inte mindre än Fyra Femstjärniga Ungdomsböcker. De är alla helt super duper!

[Julklappstips: t-skjorta eller väska med Forever YA:s fantastiska logo.]

Många av mina favoriter det här året har varit ungdomsböcker. Elizabeth Weins Black Dove, White Raven, Hilary McKays Binny for Short. Marcus Sedgwicks Midwinterblood och Ghosts of Heaven. Terry Pratchetts The Wee Free Men och A Hat Full of Sky. Frances Hardinges Cuckoo Song och The Lie Tree (som Bokbabbel också gillade!).

Passar bra med YA-tema idag tänker jag då det igen verkar vara någon special snowflake som hackat ner på All YA Utom Hans Bok.

What the morally complicated YA thing is all about. Dude gets amazing YA deal, shits all over YA https://t.co/JvWdTWzSrW

— The Book Smugglers (@booksmugglers) November 25, 2015

"BEHOLD THE MAN I AM SPECIAL AND ABOVE THE MORALLY SIMPLISTIC LADIES THAT CAME BEFORE"

— The Book Smugglers (@booksmugglers) November 25, 2015

Det här händer ofta också inom romance (pga också kvinnodominerat).

"Hej den här sortens böcker som du älskar är alla skit men titta här nu har JAG skrivit en som är bra - hej vänta, vart går du?"

Coffee break reading

Eller te eller champagne eller vodka eller hurdan dag du nu råkar ha. Jag tänkte tipsa om två artiklar som båda spoke to me on a deep level.

Book Smugglers twittrade om den här essän, som ursprungligen var ett tal, av Claire Vaye Watkins: 

" As a young woman I had one and only one intense and ceaseless pastime, though that’s not the right word, though neither is hobby or passion. I have practiced this activity with religious devotion and for longer than I can remember. I have been trying to give it up recently, since moving away from Bedford Falls, since around the time my daughter was born. But nearly all of my life has been arranged around this activity. I’ve filled my days doing this, spent all my free time and a great amount of time that was not free doing it. That hobby, that interest, that passion was this: watching boys do stuff. "

Claire Vaye Watkins, On Pandering

Hjärtskärande och insiktsfullt eller som man brukar säga: THIS.

Och så, on a more cheerful note: VICTORIAN NIPPLE PIERCINGS.

" The point is that Jules Orme’s letter opened up not only a world of Victoriana that includes the concept of getting nipples pierced, but a world where these things are common, well understood practices that elicit some indignation, but not much more than you’d get today from your conservative uncle who reminds you that your tattoos might look gross when you’re 80. (Or maybe when you’re 80 we’ll live in a world where your value isn’t determined by your appearance. Or you could get some clock tattoos and they’ll sag like Salvador Dali paintings. Back to the article.) "

(Part 1, Part 2, Part 3)

Holy hell.

Otrogna omslag

Samma omslagsmodeller dyker ju upp ganska ofta i romancevärlden och bilder från samma fotografering och ibland också samma bild som sedan redigerats mer eller mindre skickligt. Som sagt, de flesta är begränsade till stockfoton och stockfoton är very begränsade.

Men, det här har jag faktiskt inte varit med om tidigare:

Omg vad gör du i the duke's arms jag trodde du var bound with love?!

Och alltså... de ser båda så photoshoppade ut att jag tror inte att någondera av dem var med på fotograferingen. Antagligen stod hon bara och tittade kärleksfullt på sin hand. (Eller kanske sin telefon? Sådär som när man är full och försöker läsa sina meddelanden.) Så praktiskt. Möjligheterna är ju oändliga.

PS. Bound With Love är en novell som jag har haft på önskelistan ett tag och julantologier börja dyka upp nu (den här är från ifjol) och brukar vara bra smakprov på författare man är nyfiken på. Den här har rätt stora namn så jag skulle kunna tänka mig att prova.

Otroliga omslag

På tal om snygga och genomtänkta romanceomslag så måste jag ju nämna Brain Mill Press. Det är ett nytt litet förlag grundat av två romanceförfattare (Ruthie Knox och Mary Ann Rivers) och de ska ge ut allt från poesi till postapokalyptiskt till romance. Love books for humans, fin slogan.

Och de tar omslagskonst på allvar. Jag menar:

Visceral & fierce feminist poetry - order now! | TANKA & ME by Kaethe Schwehn | https://t.co/rHe9IMvdHG pic.twitter.com/Jhigh1lrtS

— Brain Mill Press (@BrainMillPress) November 9, 2015

!!!

Och så den här fina som låter alldeles fantastisk och har fått mycket kärlek från pålitliga källor:

We reveal the beauty that is BADGER in our June newsletter -- so exciting! http://t.co/BTKIaUV8d1 pic.twitter.com/Afg5lWQJ77

— Brain Mill Press (@BrainMillPress) June 15, 2015

Limited first editions, bonusmaterial åt förhandsbeställare, och köper man pappersboken (av dem) får man alltid e-boken på köpet. I APPROVE.

Omgjorda omslag

Trade Me har fått ett nytt omslag!

Jag tror jag måste ha pappersversionerna av den här serien nu. Behöver i min bokhylla. Så häftigt att Milan har ordnat egna photo shoots för att få de omslagen hon vill ha. 

I always kind of wanted a couple cover on there, but man, looking for Chinese woman/white man stock photos is an exercise in sad trombone.

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

It feels weirdly emotional for me to actually see a Chinese woman on a romance novel cover.

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

Over the next handful of weeks I'll be posting updated covers for books 2-4. Here's a preview for HOLD ME. pic.twitter.com/ykkwaRrCyX

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

@rachbookharlot She's not only a Latina, she is—as she is in the book—a trans Latina.

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

@suleikhasnyder Yeah. I feel like having real, honest, excellent diverse stock photos is a huge part of moving forward.

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

Rat Queens

Så hur har jag botat min Book Hangover? Okej, a) den är inte alls botad och b) jag har försökt skölja ner den med massor av coola, sexiga och våldsamma Rat Queens, som jag passligt nog hade lånade från bibban (Volume 1 och 2) och det har hjälpt. Jag tror det var Book Smugglers som först fick mig intresserad av den här serien:

Ok so now Rat Queens just became FANTASTIC. pic.twitter.com/F5REjkee2d

— The Book Smugglers (@booksmugglers) March 18, 2015

Aww, Dee ♥

Det är uppfriskande lättsamt och feelgood och jag vet inte vad jag ska säga annat än att de totally lever upp till den här beskrivningen:

Who are the Rat Queens? 

A pack of booze-guzzling, death-dealing battle maidens-for-hire, and they're in the business of killing all god's creatures for profit. 

It's also a darkly comedic sass-and-sorcery series starring Hannah the Rockabilly Elven Mage, Violet the Hipster Dwarven Fighter, Dee the Atheist Human Cleric and Betty the Hippy Smidgen Thief. This modern spin on an old school genre is a violent monster-killing epic that is like Buffy meets Tank Girl in a Lord of the Rings world on crack!

The Game Plan

Fun fact: Både Färjan och The Game Plan har två karaktärer som sjunger You're the One That I Want på karaoke tillsammans. Det är också absolut det enda de här två böckerna har gemensamt.

Smart Bitches recension övertygade mig. Jag har länge tänkt läsa Callihan - den här Game On-serien verkar very Sarina Bowen och hennes Darkest London-serie verkar all kinds of awesome. 

"Seduction thing?"

"You know, the baby, beautiful garden, drawing me. Are you going to pull out a guitar next and serenade me?"

He laughs at that. "No guitar. I may or may not have a harmonica in my pocket to use for later. But I prefer to keep you in suspense."

"So you aren't just happy to see me. Good to know."

"Cute."

"It was terrible and cheesy." I lean forward. "Are you really drawing me? You aren't, are you? There's really just a stick figure giving me an obscene gesture on that page, isn't there?" 

Jag kan förstå hajpen, faktiskt. Även om jag själv inte är helsåld på den här. Callihan är fantastisk med starka känslor och det är hur underhållande som helst. Men sedan: konflikten. Distansförhållande. Det är INTE SÅ FARLIGT, okej?! Ni överlever. Dessutom har ni båda totally råd med flygbiljetter varje vecka. Dessutom har Fiona börjat vantrivas på sitt jobb. Så LÄMPLIGT då. Det är klart vi fattar att hon snart flyttar. Jag kan ha himlat med ögonen lite grann. (Ojdå, den har visst mer gemensamt med Färjan än jag trodde!) Annat jag himlade med ögonen åt: feminism MEN ändå förväntas lite att han ska beskydda henne. What's up with that?

Jag behöver helt enkelt lite mer konflikt i min romance, så här bra kan vi inte ha det. Ehhm. Hursomhelst, jag är nyfiken på mer av Callihan, och de två första böckerna i den här serien känns ju som en naturlig fortsättning. Andra boken handlar om Fionas syster Ivy och innehåller MIN FAVORIT: epistolary romance. Alltså att lära känna varandra via brev. Eller, som här, textmeddelanden:

IvyMac: You're starting to be the first person I turn to. If that freaks you out, tell me. I'll dial it down.
GrayG: What? No. Don't take this wrong, but I've kind of become addicted to your texts.
IvyMac: Me too. Talking to you is like talking to myself. Only better.
GrayG: It's scary that I get that.

Kristen Callihan, The Friend Zone

Hangover

Jag läste ut Simon vs. the Homo Sapiens Agenda av Becky Albertalli igår och har vääärldens Book Hangover.

Ja ni vet. I party hard. With my library card.

Färjan

Blodigt kaos på ett kryssningsfartyg mellan Stockholm och Åbo. Det här är sådan skräck som innehåller inälvor och hjärnsubstans sådär FYI.

Visst påmindes jag om att det här inte riktigt är min genre. (Note to self: läs Strandbergs tidigare böcker istället! Alltså utöver Engelsforstrilogin som jag förstås har läst.) Jag himlade med ögonen på ett par ställen. (Sådär som säkert många skulle göra med romance.) Men jag kunde inte sluta läsa. Så otroligt levande (och döda, he he) personporträtt. Tolvåriga Lo vars enda vapen mot världen är hånfullhet och sarkasm (kan självklart relatera very much i all den sårbara omogenheten), Marianne som är så hjärtskärande ensam, Madde ("fet men het") som lever för festkryssningarna med bästisen, och Calle och Vincent som är nästan irriterande ädla och hjältemodiga (ja, jag kan ha himlat med ögonen åt dem ett par gånger).

 

Älskar att det finns en karta av fartyget i början. Och alla detaljer som när en person ser något som ser ut som "små vita stenar" under en bänk om man inser att uuuäghh det är ju tänder för vi har ju sett just den där bänken i en tidigare scen och, ja, tänder tappades.

Onda boken

" Med ett självförakt som djupnade ju äldre han blev och som han vid det här laget mörkt och passionerat kunde vältra sig i, ju längre han fortsatte på samma sätt medan allt fler jämnåriga blev något och blev någon och skrev om det på Facebook, ju tydligare det blev att sent höll på att bli för sent och var på god väg mot ett slutgiltigt förnedrande aldrig.
   Men han var åtminstone medveten om det. Han behövde inte höra sanningen berättas för sig. Behövde i synnerhet inget likgiltigt långfinger i brevform från staten. "

Studielivsskräck: söndagsångest, blanketter och depression. Tankarna om alltings meningslöshet sänker sig över den här berättelsen lika skoningslöst som det kompakta novembermörkret.

Det är evighetsstuderande Calle och litteraturlektor Mickel som vi får följa med under de här allra mörkaste veckorna av höstterminen i Åbo. Calles kompis Pasi börjar intressera sig för en gammal opublicerad diktsamling som lär vara direkt livsfarlig att läsa. (Det här är ju på någon nivå också hysteriskt roligt och humorn i den här boken precis som i Korkea-ahos förra är verkligen 100% i min smak.) Saker spårar ur ordentligt och gamla obehagliga hemligheter kommer upp till ytan.

Det är en väldigt grabbig och gubbig roman och jag tänker att det nog också är meningen. Calles exflickvän och Mickels fru försvinner sakta men säkert ur deras liv ungefär i samma takt som allt går åt helvete. Det är som att de inte kan samexistera med de allra värsta galenskaperna. Att många av romanens teman hör ihop med (den katastrofala bilden vi har av) manlighet. Särskilt då finländska män och våldsbrott och isolation och mental ohälsa och självmord osv.

Men ändå - i början får vi en scen från Helenas perspektiv och jag hade verkligen hoppats på att få se mer av henne. Jag blev också lite besviken/förvånad över att ett par ganska stereotypa personer visade sig vara precis så stereotypa som de verkade. Sådär att jag hade kanske väntat mig mer av en twist på slutet.

Skräckigt

Ikväll tänkte jag blogga om Två Skräckromaner Som Båda Har En Huvudperson Vid Namn Calle. (Ja jag kommer att fortsätta introducera mina recensioner såhär. Deal with it.) 

Och jag kan ju inte skriva om skräck utan att nämna Helenas episka skräcklista. Som en julkalender fast större och bättre. Så mycket mer än bara skräcklitteraturtips. Allt från telefonskräck till Song of Joy till Christies Ett sting i tummen (som är fucking scary OKEJ?!). 

PS. Mina bästa skräckisar i år är förresten fortfarande Cuckoo Song av Frances Hardinge och Ghosts of Heaven av Marcus Sedgwick.

Det har alltid varit du

   När telefonen återigen ringer rycker hon åt sig luren och svarar.

   "Vad hände?" säger Jonna.

   "Jag, eh, öh, det var en man."

   "Jag har aldrig hört dig stamma över en man förut," säger Jonna och låter intresserad. "Vem är han? Berätta mer."

   Jill stirrar på röran av kaffeblöta kalenderblad. "Mitt skrivbord är förstört."

   "Va? Vad gjorde ni på det?"

   Jill suckar. "Har du ingen blomma som du kan vattna istället för att trakassera mig?"

Sofia Fritzsons Det har alltid varit du består av sju fristående romantiska och vardagserotiska berättelser. Det var en kul överraskning att de faktiskt alla hör lite ihop trots att de är fristående. Kändes som en blinkning till gamla, erfarna romanceläsare som är vana med långa serier. 

Jag gillar verkligen hur vanliga de här personerna känns. Det är så himla uppfriskande med huvudpersoner som inte lever superglamorösa och dramatiska liv och som ändå får sina happily ever afters. Och jag vet vad ni tänker, det är väl inte så konstigt att det är ovant om man mest läser viktoriansk romance med drakar och demoner (typ) men det är ju inte bara det jag menar.

Novellerna är ändå för korta för att jag ska bli riktigt involverad i och känna för de här personerna och relationerna. Fast jag är imponerad av hur mycket som ändå ryms på så få sidor - personligheterna kommer tydligt fram med små medel t.ex.

Mina två favoritnoveller handlar båda om par som varit tillsammans länge (Jessica & Andreas och Jimmy & Tess) och det är kanske inte så konstigt att jag var mer involverad där eftersom det redan fanns en tydlig känslomässig grund. Det var också de två noveller som liksom borde vara tråkiga pga Väldigt Mycket Vardag och det fick mig bara att gilla dem ännu mer.

Hursomhelst: det här formatet är perfekt för både sträckläsning av hela boken och för att läsa dem en och en när man har en kvart över. 

PS. Jag känner Sofia via bloggen eftersom hon har sjukt bra boksmak (hehe) och hon var jättesnäll och skickade den här åt mig. Så jag är säkert liiite partisk.

90s Playlist

"Umm how are we going to make sure we're both in the picture?" I asked.

"I don't know. I've never tried to take a picture of myself."

"Seems weird, huh?"

- Little Red Thong, Jennifer Blackwood

Såhär skrev jag om den här tidigare:

En antologi full med nittiotalsnostalgi i novellform. 90s Playlist består av sex noveller som utspelar sig på 90-talet och bäst av allt: det hör en låt till varje berättelse! Jag har hittills bara läst den första, My Strongest Weakness av Brighton Walsh, som handlar om en piercad punktjej och en populär fotbollskille. Så himla söt. Gav mig nittiotalsfilmvibbar. Och låten som hör till den novellen är Janet Jacksons If. Som jag kan ha lyssnat på cirka femton gånger idag redan. Så. Jäkla. Bra.

Den där första novellen visade sig vara den bästa men ni är säkert intresserade av vad jag tyckte om de andra fem novellerna och framför allt förstås vilka låtar som hörde till (PRIORITIES). 

Audra Norths Worthwhile handlar om en tjej som åker till England på utbyte med sin pojkvän. Sedan gör pojkvännen slut typ andra veckan där och sedan hittar hon en snygg britt och slutet gott allting gott. Jag var väldigt meh över det hela. Låten var REMs Half a World Away. A+ musikval.

Lorelie Browns Creep började lovande: Roni lives for the raves in Oakland’s warehouse district. Dancing till dawn in white gloves under black lights breathes life into her soul. Den världen var fascinerande att läsa om men sedan dyker en rik man upp och löser alla problem. Hmf. Låten är Creep av Radiohead. Aww.

Jag gillade Rebecca Grace Allens Smells Like Teen Spirit. Visst låter det här bra?: Rory Stone's days of grunge and poetry are behind her, (vet den känslan) her reality now in bags of Arabian brew, and counting the change in the tip jar. Can indie singer James Griffith rock her muse back into the present? Spoiler: JA, det kan han. Och låten till den här är förstås Nirvanas Smells Like Teen Spirit.

Amy Jo Cousins novell var den jag såg fram emot mest eftersom hon är awesome (check out hennes gratisnovell om ni är nyfikna!) och den enda av de här författarna som jag kände till sedan tidigare. Hennes The Belle vs. the BDOC levde tyvärr inte upp till sin fulla potential. Helt klart läsvärd ändå. BDOC står tydligen för Big Dyke On Campus. Åtminstone i den här berättelsen gör det det. Vår BDOC Florence råkar förolämpa Shelby (the Southern Belle) och det ena leder till det andra och snart är de mitt inne i ett episkt Assassin-krig på campus. Och så hamnar de ju i säng också förstås. Musik: Possum Kingdom, The Toadies. 

Jennifer Blackwoods Little Red Thong handlar om ett gäng ungdomar på spring break cruise och det var precis lika jobbigt att läsa om som det låter. Till tonerna av The Thong Song. *ryys* 

Sammanfattningsvis: tre riktigt bra romancenoveller, två huvudpersoner som jobbar i skivbutik, och åtminstone en rutig flanellskjorta per novell. Tummen upp, helt klart värt det.

All the books

Alltså jag har en hel hög med böcker jag vill blogga om. Måste ta åtminstone två om dagen nu för att komma nånvart. Så ikväll tänkte jag skriva om Två Novellsamlingar Fyllda Med Romance Som Garanterat Lyser Upp i Novembermörkret.

En annan enorm hög är förstås den med böcker jag vill läsa. Här är de senaste tilläggen:

"But OMG those eighty pages! It’s like cake infused with acid and then more cake. It’s THE BEST in the sense of being subversive, wicked fun, albeit not the most polished. I realize that Austen is doing just fine as a literary figure without my reviews – but if, like me, you missed Lady Susan, allow me to urge you to check it out."

och

"It seems a bit silly to say that Illuminae is one of the most fun books I’ve read this year given how genuinely harrowing a book it is. But it is fun. More than that, Illuminae is the super clever, scary, romantic, adventurous, futuristic space romp, fist-pumping female-empowering epistolary novel of my dreams. I am going to be merciful and break it down for you WHY you should read the book."

(och omg så snygg den boken är) och

"This is a clinic on subversion, because that’s what Erin Bow does best–she takes the basic expectations attributed to dystopian YA fiction and romance, and then twists them until they are no longer recognizable. And I mean that in the best possible way."

Förnuft och känsla

Terrordåden i Paris påverkade mig betydligt mer än något terrordåd i Libanon någonsin skulle kunna göra. Paris är närmare på så många sätt. Om vi jämför så var nog terrordåden i Oslo 2011 de som slog mig allra hårdast. För att herregud norrmän - de liknar mig så mycket och deras liv liknar mitt så himla mycket.

Precis som att jag blir betydligt mer förbannad av att läsa en rasistisk kommentar av någon som jag är vän med på Facebook än av någon random typ som kommenterar på en nyhetsartikel. Även om det vore precis samma kommentar! Och all fientlighet mot syriska och muslimska flyktingar som har bubblat upp på sistone irriterar ju mig och så men det är bara den i Finland (och kanske Sverige) som gör mig direkt illamående. Sådär att nu måste jag ta en paus och göra yogaandning en stund för jag klarar inte av att läsa de här nyheterna.

Det verkar hörni nästan som att räckvidden för mina känslomässiga reaktioner på saker inte är oändlig. Och THANK THE EVERLOVING FUCK för det.

Jag måste ju ändå påpeka att jag inte tror att något är viktigare och hemskare bara för att jag personligen råkar känna starkare för det. Och jag har jobbat inom ett serviceyrke så jag vet att en skrämmande stor del av världens befolkning inte riktigt verkar ha det här på klart.

Därför kan det löna sig att stiga ur sitt eget lilla huvud ibland. Läsa en bok eller nåt. Tipstips!

The Girl of Moonlight & Sun

Äntligen. Eruphadriel har gjort en sådan här superbehändig grej:

Min blir The Girl of Moonlight & Sun. Och det är ju... inte konstigare än någon av de där riktiga titlarna. Som ofta verkar som att de har genererats med hjälp av någon dylik algoritm.

Vad blir din?

PS. Minns ni när den här trenden började? Jag har en känsla av att det var med Laini Taylors Daughter of Smoke & Bone. (Som jag förresten tyckte om, jag läste den under min långa bloggpaus men skrev lite om vad jag tyckte på goodreads.)

Romancenytt

♥ Sorry, falskt alarm. Nya Milan, Once Upon a Marquess, kom inte ut i tisdags utan kommer först 1.12. Vilket är ganska snart ändå. Tydligen kollar jag Milans hemsida oftare än hon gör själv för där stod fel info ganska länge.

♥ Istället köpte jag Alexis Halls For Real. Jag har velat ha den ända sedan jag läste och gillade hans Glitterland och den har varit så himla dyr (för en e-bok) men nu är den till salu för 3,99$. Så. Dessutom snatchade jag två gratisnoveller också. (#First Impressions #Second Chances och What This Woman Wants så det känns ju helt som att jag vann på den affären. Alexis Hall har också en (steampunkig) gratisnovell förresten: There Will be Phlogiston.)

♥ Simona Ahrnstedts En enda natt kommer ut i USA i juni och har fått ett alldeles unikt och superhäftigt omslag! Ska bli spännande att se hur den tas emot i USA. Jag tror att många är intresserade av skandinaviskt.

Meanwhile i svensk tv: Kulturnyheterna gör ett kort reportage om Simona och romance som de illustrerar med 40 år gamla böcker. Simona kommenterar det här i ett blogginlägg med den talande rubriken:

"Jag tänkte vi skulle vara lite wild and crazy och NYSKAPANDE och illustrera inslaget med 40 år gamla böcker. Bra idé va? Helt ny. Aldrig gjord. Åsså har vi ett hånglande par."

(Läs också hennes väldigt pedagogiska tips till journalister som tänker skriva om romance.)

♥ Bokhora berättar om Queerlequin - ett projekt som strävar till att ge ut normbrytande romance utan destruktiva stereotyper och det låter ju alldeles underbart! Sponsra (och förhandsbeställ) på Kickstarter!

Meanwhile så ska svenska Harlequin för första gången ge ut en svensk romance - dvs inte översatt! - och det blir en kärlekshistoria mellan två kvinnor under mitten av 1800-talet och ni förstår ju att jag måste ha den. De söker också illustratör/formgivare för omslaget och herregud så många idéer jag har men jag är tyvärr ingen illustratör/formgivare och jag hoppas verkligen att det jobbet går till någon som är uppgiften värdig. (Simona tipsade om det här på facebook, hade inte hört om det tidigare. Jag rekommenderar att följa henne på fb om du vill hålla dig up to date med romancevärlden.)

♥ På tal om Harlequin så har de en MEGA SALE just nu. Smart Bitches har rekommendationer, många bra tips i kommentarsfältet också. Harlequin har ju typ ALLT. Allt från gay space opera till lesbiska superhjältar. Allt från Jeannie Lins fantastiskt välresearchade och spännande böcker som utspelar sig under Tangdynastin i Kina till underbara, ehhm, *klassiker* som The Playboy Sheikh’s Virgin Stable-Girl (gör er själva en tjänst och läs Smart Bitches recension på den!).  

♥ För att illustrera det här redan ganska långa inlägget vill jag avsluta med tre sjukt snygga romanceomslag jag stött på på sistone:

Åh Heidi Cullinan, vad har du offrat till omslagsgudarna för att förtjäna det här mästerverket? För det är hursomhelst absolut värt det. (Gillar också omslagen i hennes Love Lessons-serie och har den första av dem i min kindle.)

The Heist är en gratis e-bok (sorry, den var gratis, nu kostar den nån dollar) så jag behövde inte så mycket övertalning precis. Ett fantastiskt omslag räckte bra. Och så det att titeln och omslaget verkar utlova juveltjuvstjejer. I'm in! (Gillar ju sånt.)

Vadå? Jag gillar råsa. Olivia Waite bloggade om den så jag blev nyfiken.

Oj. Nu kollade jag upp det och det visade sig att alla de här tre är självpublicerade! Så högst antagligen har författarna också valt sina egna omslag. Det som gör det extra intressant är att Cullinans och Mynx böcker har getts ut tidigare av olika förlag. Så man kan jämföra. Inte alls lika snygga och betydligt mer traditionella är de här gamla omslagen: Dance With Me och The Heist.

Jag har märkt av det här tidigare, att förlagen är noggrannare med att böckerna ska gå att genrebestämma (helt förståeligt) medan självpublicerande författare vågar ta ut svängarna mer med omslagen. (Och litar på att kunna marknadsföra dem till sina läsare ändå?) Dessutom (och det här är svårare att förstå) verkar omslagen till självpublicerade böcker ofta vara mer thumbnail-kompatibla dvs. funka bra i litet format. De här exemplen illustrerar det fenomenet rätt bra också tycker jag.

All the Light We Cannot See

"Can we visit the ocean tomorrow, Papa?"
"Probably not tomorrow."
"Where is Uncle Etienne?"
"I expect he's in his room on the fifth floor."
"Seeing things that are not there?"
"We are lucky to have him, Marie."
"Lucky to have Madame Manec too. She's a genius with food, isn't she, Papa? She is maybe just a little bit better at cooking than you are?"
"Just a very little bit better."
Marie-Laure is glad to hear a smile enter his voice. But beneath it she can sense his thoughts fluttering like trapped birds. "What does it mean, Papa, they'll occupy us?"

En av huvudpersonerna - Marie-Laure - är blind och det är säkert delvis därför som mina klaraste minnen från den här boken är saker som: radioljud, havslukt, och så de där snäckorna i alla möjliga fantastiska former som jag tycker att jag kan känna längs med den där grottväggen under den där muren. Delvis det men delvis också att Doerr överlag är jäkligt bra på att beskriva den här världen.

Marie-Laure flydde med sin pappa från Paris till Saint-Malo när kriget började. Föräldralösa Werner och hans syster Jutta växer upp på ett barnhem i Tyskland. Från början vet vi att han också kommer att hamna i Saint-Malo och att deras vägar på något sätt kommer att korsas. Det är massor av olika trådar och teman i den här boken och säkert lika många svar på vad den handlar om. Själv tycker jag att den handlar om nyfikenhet och kunskapstörst. Att observera världen, studera mönster, ställa frågor. Det är något som Marie och Werner har gemensamt och något som förstås påverkas på olika sätt av kriget.

För allt det här är den värd ALLA mina poäng. Men. Vissa av de där trådarna som knöts ihop mot slutet höll inte riktigt samma nivå som resten av boken. Själva slutet är jag nöjd med. Det var bara vissa... spänningselement som jag tyckte var överflödiga. Definitivt bra bokcirkelsbok för det finns massor att diskutera.

  Marie-Laure shuffles along half-asleep. The road seems hardly wider than a path. The air smells like wet grain and hedge trimmings; in the lulls between their footfalls, she can hear a deep, nearly subsonic roar. She tugs her father to a stop. "Armies."
  "The ocean."
  She cocks her head.
  "It's the ocean, Marie. I promise."
  He carries her on his back. Now the barking of gulls. Smell of wet stones, of bird shit, of salt, though she never knew salt to have a smell. The sea murmuring in a language that travels through stones, air, and sky. What did Captain Nemo say? The sea does not belong to tyrants.
  "We're crossing into Saint-Malo now," says her father, "the part they call the city within the walls."

Svenska översättningen, Ljuset vi inte ser, har nyligen kommit ut också. Passlig julklappsbok.

Finlandssvenskt

Alltså lyckan i att läsa på finlandssvenska och stöta på uttryck som "fritt studsande fittighet". (Från Korkea-ahos Onda boken.) I ett ögonblick av fritt studsande fittighet. Alla har vi haft sådana.

Nu har jag börjat på Fru Catharina Boije och hennes döttrar av Fredrika Runeberg. Finlands första historiska roman (!). Den kom ut 1858 och utspelar sig under den stora ofreden (i början av 1700-talet). Nu går den som pjäs på Svenska Teatern. Det var en del av min födelsedagspresent att gå och se den med mina kompisar så jag hoppas verkligen vi ska hinna gå tillsammans. Jag hoppas också att jag hinner läsa ut den under helgen för biblioteket vill ha den på måndag.

Grattis på Svenska dagen!

Gratistips: Fairytale Noir

" I stood in front of her. The Godmother was not a beautiful woman. She might have been, ages ago, but now her face had bubbled and expanded. She looked like a dying brown toad that couldn’t even be trusted to breathe without the occasional reminder. You didn’t want to look at her, but you sure as hell didn’t want to look away. "

The Case of the Little Bloody Slipper, av Carlie St. George är det allra nyaste från Book Smugglers Publishing och finns fr.o.m. idag att läsa på deras blogg. Den är nog min favorit so far.

Den är längre än de tidigare (mini-)novellerna men ändå novellängd. Det är en uppfriskande blandning av gammal hederlig crime noir och en såndär ny tolkning av en gammal bekant saga. (Älskar förresten att den går tillbaka till de riktigt gamla - mer blodiga - Askungesagorna för inspiration.)

Det väldigt lilla crime noir jag läst hittills har mest varit tråkigt pga MÄN. Män överallt. Machomän med whiskey och pistoler och har man tur så dyker det möjligtvis upp en (mystisk, hjälplös och högst troligt också dödsdömd) kvinna. Och The Little Bloody Slipper börjar PRECIS så men sedan kastas allt upp och ner och jag blev ordentligt förtjust och underhållen. Språket passar perfekt. (Var tvungen att googla "gumshoe" och "gasper" förresten.) Spindle City är en slags alternativ version av den typiska noir-miljön (30-talets USA, typ?) men med en mystisk epidemi som härjar i staden.

Och bästa av allt - det kommer två noveller till i den här serien!

Ny Milan

Okej. Det verkar som att det kommer en ny bok av Courtney Milan om en vecka.

Och det är första i en ny historisk serie. Hold Me har blivit uppskjuten till början av 2016. Före det blir det också en julnovell!

Länktips från en Hufflepuff

Hörni.

En matris som hjälper en förstå vilket Hogwartshus man tillhör. 

Jag blev ju sorterad in i Hufflepuff här i somras och var himla nöjd men förvånad och lite tveksam till det där med snällhet och hårt arbete (ehhm) men alltså nu efter att ha kollat in The Hogwarts House Matrix och läst hela inlägget av S. Jae-Jones så förstår jag varför det liksom inte finns några andra alternativ för mig. Jag förstår plötsligt ALLT.

Också, det här:

Accurate description of my life.

Hur är det med er? Vad säger sorteringshatten? (OBS behöver förstås inte vara på Pottermore - jag menar förstås vad säger hjärtat? ♥)

Stolthet och fördom

" En bok för de kroniskt opippade, hade han sagt, och ingen hade förmått ta det med den minsta humor, någon hade genast tjutit att avhållsamheten och avståndets erotik var ett av de mest intressanta ledmotiven i hela boken. 

  Var det något man inte fick häda på den starkt kvinnodominerade institutionen så var det Jane Austen. "

- Onda boken, Kaj Korkea-aho

Jag gillar den här skitstöveln (Calle)! Han är very underhållande. (Och Austen kan ta det, hon har humor.)

För övrigt är den här typen av skräck (mikropizzor, blanketter och krossade drömmar) lite too close to home. Det är ju t.o.m. fucking november. Jag tar kanske en paus ikväll och läser något aningen mer eskapistiskt.

The Fifteenth Minute

Femte boken i Ivy Years-serien kom ju ut häromveckan. The Fifteenth Minute handlar om Lianne och DJ. Som vanligt undrar ni förstås om det dricks tequila i den här också. Faktiskt inga shottar alls (!!!) men däremot nog i form av margaritas. DJ ringer och väcker Lianne efter margaritakvällen och klockan är mycket och Liannes första reaktion är förstås: "My dragons must be hungry." För hon är världens sötaste lilla hardcore gamer nörd.   

Den här var en till fempoängare för mig (precis som ettan och trean i serien). Jag kunde faktiskt inte lägga den ifrån mig så då blir det automatiskt fulla poäng. Jag tycker också att Sarina Bowen behandlar ett riktigt svårt ämne på ett bra sätt. (Kolla Mandi från Smexy Books recension för detaljer om det. Egentligen ingen spoiler då man får reda på det rätt tidigt. Håller helt med henne om allt förresten. Men förstår om någon vill skippa den pga det här.) 

PS. Jag blev löjligt glad över att Navessa på Goodreads gillade första boken i serien. Den är förresten fortfarande gratis!