The Game Plan

Fun fact: Både Färjan och The Game Plan har två karaktärer som sjunger You're the One That I Want på karaoke tillsammans. Det är också absolut det enda de här två böckerna har gemensamt.

Smart Bitches recension övertygade mig. Jag har länge tänkt läsa Callihan - den här Game On-serien verkar very Sarina Bowen och hennes Darkest London-serie verkar all kinds of awesome. 

"Seduction thing?"

"You know, the baby, beautiful garden, drawing me. Are you going to pull out a guitar next and serenade me?"

He laughs at that. "No guitar. I may or may not have a harmonica in my pocket to use for later. But I prefer to keep you in suspense."

"So you aren't just happy to see me. Good to know."

"Cute."

"It was terrible and cheesy." I lean forward. "Are you really drawing me? You aren't, are you? There's really just a stick figure giving me an obscene gesture on that page, isn't there?" 

Jag kan förstå hajpen, faktiskt. Även om jag själv inte är helsåld på den här. Callihan är fantastisk med starka känslor och det är hur underhållande som helst. Men sedan: konflikten. Distansförhållande. Det är INTE SÅ FARLIGT, okej?! Ni överlever. Dessutom har ni båda totally råd med flygbiljetter varje vecka. Dessutom har Fiona börjat vantrivas på sitt jobb. Så LÄMPLIGT då. Det är klart vi fattar att hon snart flyttar. Jag kan ha himlat med ögonen lite grann. (Ojdå, den har visst mer gemensamt med Färjan än jag trodde!) Annat jag himlade med ögonen åt: feminism MEN ändå förväntas lite att han ska beskydda henne. What's up with that?

Jag behöver helt enkelt lite mer konflikt i min romance, så här bra kan vi inte ha det. Ehhm. Hursomhelst, jag är nyfiken på mer av Callihan, och de två första böckerna i den här serien känns ju som en naturlig fortsättning. Andra boken handlar om Fionas syster Ivy och innehåller MIN FAVORIT: epistolary romance. Alltså att lära känna varandra via brev. Eller, som här, textmeddelanden:

IvyMac: You're starting to be the first person I turn to. If that freaks you out, tell me. I'll dial it down.
GrayG: What? No. Don't take this wrong, but I've kind of become addicted to your texts.
IvyMac: Me too. Talking to you is like talking to myself. Only better.
GrayG: It's scary that I get that.

Kristen Callihan, The Friend Zone